Ställde mig i duschen och då kom de, tårarna bara flödade och övergick till snyftningar, det kanske är nyttigt att få ur sig vad vet jag. Men det finns ju bättre och sämre lägen för det...blir så trött och dimmig efteråt och då är det ju inte optimalt att vara själv med två barn som är lite smått rastlösa. Tilda frågade mig varför jag grät..berättade för henne och hon ställde några följdfrågor, sen satte hon sig tätt intill mig och höll mig i handen medan hon kollade på barnprogram, Tror på att vara öppen mot henne med mina känslor istället för att gå undan. Jag vill alltid ha den kontakten och öppenheten med henne och Theo, De ska känna att de kan komma till mig och prata vad den än gäller. Är väl så alla önskar att de hade det...men långt ifrån alla har. Finns nog en hel del jag skulle behöva lätta från mitt hjärta för att egentligen slippa få dessa gråtattacker och tvivel, besvikelse m.m som jag har/känner.
skriven
♡♥♡ Kram ♡♥♡